Jag har en blygsam kanal på YouTube. Här har jag sedan några år publicerat filmer kring de större och mindre byggprojekt som jag och min fru gör. (Vill ni kolla mer på det så finns det massor av kul på vår gemensamma webbplats Casa Tufvesson.) Att jag skulle få över 100 000 visningar på en film på den där kanalen var en tanke som jag inte på något sätt kunde föreställa mig när jag lade upp vår första film för fem år sedan. Men i dagarna blev det så och ytterligare en film är i skrivande stund på väg mot samma siffra och att flera andra filmer har 10 000-tals visningar.
Den första filmen kom till av ren slump. Vi höll på att tapetsera hallen och hade problem med att skruva isär strömbrytaren för att komma åt bakom kanten. Det var uppenbart att gjorde man fel så skulle man ha sönder något. Milt våld hjälpte inte. Det skulle bara gå om man gjorde på rätt sätt. Irritationen steg när flitigt googlande inte kunde ge oss några ledtrådar om hur vi skulle göra. Tillverkaren verkade helt ointresserad av att tipsa om hur man skulle bete sig och inga andra verkade heller ha lagt upp något annat än klagomål på att det var svårt.
Efter en ytterligare en stunds funderande lyckades vi till slut räkna ut hur man skulle göra. En tanke poppade upp, gissningsvis var vi inte de enda som stod inför samma problem. Varför inte dela med oss av vår nyvunna kunskap? Den ipad som nyss tjänstgjort som googlingmaskin fick nu bli filmkamera istället. Någon minuts filmning, lite redigering i iMovie på samma enhet och pang upp på YouTube. Det hela tog max en kvart. Sedan glömde vi bort hela grejen. (Vill du få koll hur man använder Iphone/iPad för enkelt producera film? Kolla in mina temasidor.)
Men efter en tid började det komma aviseringar om folk som tittat och gett tummen upp och tackat för filmen. Vår bild att vi hade varit lång ifrån ensamma om att inte kunna räkna ut hur man skulle göra visade sig stämma. Intresset gjorde att jag gjorde ett enkelt blogginlägg på denna blogg och efter det har det tuggat på. Filmen har nu alltså setts över 100 000 gånger, både direkt på YouTube och via inbäddningen på bloggen. Blogginlägget har sedan flera år tillbaka mellan 40 – 80 besök i veckan och till det kommer de som hittar klippet direkt på Youtube. Inte dåligt för en kvarts jobb och kul att ha kunnat hjälpa så många människor i (gissar jag) en akut tapetseringssituation.
Men syftet med det här blogginlägget är inte skryt utan att jag tycker det finns slutsatser som är relevanta för kommunikationsarbete långt över en fråga om strömbrytare.
Det första slutsatsen är att företaget/organisationen måste äga HELA sin produkt. Stötta din kund hela vägen, även om det innebär att berätta om sådan som inte är optimalt. Hjälp till med alla aspekter av din produkt, supporta rubbet. Särskilt om din produkt har någon ”utmaning” i användandet. För om du inte gör det själv kommer någon annan att göra det och det är inte säkert att hen är välvilligt inställd. Vi skulle ju ha kunnat utrycka oss än mycket hårdare om produkten än att den är ”Ökänd för att vara obegriplig att ta bort till exempel vid tapetsering.”
Den andra slutsatsen är att lösa ett problem alltid funkar kommunikativt. Att få hjälp i stort och smått generar både folkets och Googles/YouTubes algoritmers kärlek. Att svara på någon form av fråga/behov är fortfarande en viktig faktor för Googles sökmotorranking. Allt handlar i grunden om att kommunikationen ska svara mot ett behov. Annars är det att piska en död häst. Inte minst YouTube är en guldgruva för den som vill få hjälp med nästan precis vad som helst. Säg ett ämne och nog sjutton finns en tutorial på YouTube. Sharing is caring som vi sa i internets barndom och det gäller fortfarande.
Den tredje slutsatsen är att våga vara enkel. Det är inte alls säkert att det är produktionstid och kostnader som ger effekt. Våga vara enkel och, inte minst, skala bort ALLT yada, yada. Less IS more och det är när man inte kan ta bort mer det är klart, inte när man lagt till en massa överflödigt. Sätt fokus på lösningen och inte på dig själv.
Här är filmen för den som vill kolla.