Wallflower

Diana Krall nya album är inte den ”vanliga” jazziga Diana. Istället har hon delvis halkat ner i cover-träsket.  Här får du en recension av senaste skivan Wallflower och kan gå direkt till pärlorna.

Jag är en fan av Diana Krall sedan lång tid tillbaka. Det första albumet upptäckte var bossanovadoftande Look of Love. Även om hon inte kan mäta sig med de allra största historiskt så är hon tillsammans med Harry Connick, Jr och Michael Bublé (som hon gör en duett med på skivan) väldigt viktiga för att ha varit med och gjort jazzen levande idag. Tyvärr är nya skivan delvis en besvikelse. Urvalet lär bygga på samling låtar som hon först hört på vinyl. Men urvalet är blekt och ofta helt poänglöst. Fast det finns några riktiga pärlor… Här är några toppar och dalar

Lyssna på skivan på Spotify

Alone Again (Naturally) duett med Michael Bublé

Den moderna jazzens två största gör en duett. Varför då inte göra jazzlåt tillsammans? Nu blev det Gilbert O’Sullivans poppärla. Men ok, att göra det som en duett tillför en ny dimension till låten.

If I Take You Home Tonight

Tidigare outgiven låt av Paul McCartney. Ingen jättelåt men snygg, avskalad produktion.

I Can’t Tell You Why

Eagleslåt i Bossanova-tempo. Subtil och snygg produktion.

Sorry Seems To Be The Hardest Word

Elton Johns klassiker i en trist och smörig version. Tyvärr, låten är helt söndertolkad och det här är en av de tristaste.

Operator (That’s Not The Way It Feels)

…är en 1972 låt skriven och inspelad av Jim Croce. Sjukt snygg produktion som lyfter fram en okänd låt ur arkiven.

I’m Not In Love
10 cc gamla hit i en sällsynt trist och poänglös tolkning.