Har du funderat något över Pax Silica på sistone? Sannolikt inte. Eftersom få pratar om det och ändå handlar det om en fråga som i grunden påverkar Sveriges digitala och säkerhetspolitiska framtid.
Den 17 mars undertecknade Sverige, som första EU‑land, sitt deltagande i det USA‑ledda initiativet Pax Silica. Ambitionen är att stärka samarbetet kring halvledare, AI, kritiska leveranskedjor och säker digital infrastruktur. Namnet är inte valt av en slump. Precis som Pax Romana eller Pax Americana signalerar det en ordning. Den här gången byggd på kontroll över tekniska system snarare än militär eller ekonomisk makt.
Det märkliga är hur lite detta diskuteras i Sverige. Från regeringens sida råder i princip tystnad, förutom några torra pressmeddelanden, samtidigt som kritiken mot deltagande ofta är självsäker och förenklad. Båda missar sakfrågan. Pax Silica är ett steg in i en ny värld där hårdvara, mjukvara och regelverk vävs samman till geopolitisk makt.
Pax Silica rör tre nivåer: kontrollen över halvledare och fysisk infrastruktur, dominansen inom AI och molntjänster samt inflytandet över standarder och regelverk. Tillsammans formar de ett system där teknologiska val också blir strategiska beroenden.
Samtidigt är alternativet inte att stå helt utanför och fortsätta som tidigare. Den globala utvecklingen går mot blockbildning. USA, EU och Kina bygger delvis parallella system. Att stå utanför är också ett val, med konsekvenser för inflytande, tillgång till teknik och möjligheten att påverka spelreglerna.
Det vi står inför är alltså inte ett enkelt ja eller nej, gott eller ont, svart eller vitt. Just därför behövs en betydligt öppnare och mer vuxen diskussion om vad deltagande faktiskt innebär, vilka beroenden som byggs in och hur Sveriges handlingsutrymme påverkas på sikt.
Att reducera frågan till symbolpolitik eller reflexmässiga positioner räcker inte. Tech och AI håller på att bli den viktigaste infrastrukturen för staters makt. Det borde avspeglas i hur vi diskuterar och hanterar frågan.
Tufvessons kommunikation 